I dette nådens år 2005, da Norge etter sigende feirer sitt hundrede år som suveren nasjon, så kan det jo være hyggelig å ta et lite tilbakeblikk på hva som foregikk i dag for hundre år siden. Jeg har derfor sett litt i noen norske og svenske aviser for å se hva broderfolkene foretok seg i de to unionsrikene den 11. februar 1905.

Den konservative svenske avisen ”Nya Dagligt Allehanda” skriver blant annet:

”Men svenska statsråd äro alltid i sitt förhållande till Norge så ytterst ängsliga att icke ha gått tillräckligt långt i undfallenhet och medgörlighet. Vid sammansatta statsrådet den 7. februari detta år ansågs det nödvändigt att ånyo friska upp det norska minnet för hur oändligt tillmötesgående man kan vara på svensk sida.”

Videre skriver de at:

”När Norge kommer med ett förslag som visar, hur enligt norsk tanke likställigheten skall förenas med unionen – hvilket Norge aldrig hittills gjort – då är det på tiden att från svensk sida undersöka anspråkens berättigande och de praktiska förutsättningarna för deras förverkligande. Men på de svenska initiativen i otid måste det vara slut, om ej nya dekomfityrer skola följa.”

Dette er bare en snirklete måte å hevde at svenske politikere er veike rævsleikere som burde ta en fastere tone mot nordmennene. I tillegg burde Norge komme med egne forslag til løsning i stedet for å forkaste de svenske. Sverige burde legge alle forsøk på en løsning på is inntil Norge får ut fingeren og viser litt innsatsvilje.

I norske aviser brukes en litt annen retorikk. Dagbladet skriver for eksempel at de har mottatt et telegram fra en leser som hevder at ”Mot Norges vilje lader Unionen sig selvfølgelig ikke opretholde”, og at kun en ent front mot unionen vil føre til dens oppløsning ”like sikkert som sommer følger vinter”.

Dagbladets journalister viser at de har litt peiling på hvordan ting egentlig henger sammen, og forklarer at Sverige kanskje ikke vil slippe Norge helt uten videre. Muligheten for krig nevnes, men man ønsker jo selvfølgelig at et krig mellom broderfolkene skal sees på som en umulighet.

Legg merke til den interessante forskjellen i hvordan man ordlegger seg. De svenske avisene snakker om en løsning i konsulatspørsmålet, mens i Norge snakker man allerede om unionsoppløsning og fullstendig selvstendighet. Forsoning vs. opprør…? Tenk på saken.

Til slutt vil jeg sitere en annonse i den svenske avisen Sosialdemokraten, for å vise hvor bra det kunne ha vært i Norge dersom unionen hadde bestått:

”Ypperlig god Cognac, af den så mycket efterfrågade, till 3 kr. pr. liter med 10 proc. rabatt, utan glas. Netto 1,80. Säljes fortfarande uti Emil Eklunds vinhandel, 82 Drottninggatan 82 (hörnet av Apelbergsgatan).”

I tillegg er det oppgitt telefonnummer med fire siffer, og en melding om at man for en rimelig penge kan få Cognacen og passende glass pakket og sendt til landsbygda. Det må jo kunne kalles service,

Konklusjon: Dersom Norge ikke hadde vært så opphengt i tøysete begreper som frihet og selvstendighet, så kunne dere ha sittet hjemme og drukket fin konjakk til en særdeles billig penge.

Hundre års frihet er nok! Gjenopprett Unionen!